Ingen grön giv utan en social giv

av EESK:s Arbetstagargrupp

Den 26 februari protesterade jordbrukare i Bryssel genom att blockera gatorna med sina traktorer. Det var den andra protesten på bara några veckor. Gatorna i EU-kvarteren togs över av lastbilar, traktorer, hö och högar av brinnande bildäck – i stark kontrast till de skaror av personer i kavaj och med prydliga frisyrer som vanligtvis rör sig i kvarteret. De komplexa orsakerna till jordbrukarnas protest sträcker sig från den gemensamma jordbruks- och miljöpolitiken till helt orelaterade frågor.

Sanningen är dock att den europeiska landsbygden befinner sig i en svår situation och har gjort det under mycket lång tid. Arbetstagargruppen och hela EESK har flera gånger varnat för att en grön giv inte är möjlig utan en social giv. Även om det kan vara lätt att vifta bort detta som ännu en biprodukt av Brysseljargongen skulle det vara ett stort misstag att göra det. Landsbygden står inför stora problem, bland annat följande: mellanhänder som betalar producenterna en spottstyver men tar ut hutlösa konsumententpriser, otillräckligt stöd för att genomföra miljöreformer samt (icke-rättvis) frihandel, hårda arbetsvillkor och klimatförändringar.

Att kommissionen har svarat med att hastigt ta bort sina krav på minskad användning av bekämpningsmedel är ännu mer oroande än bristen på samråd och dialog med arbetsmarknadens parter och avsaknaden av åtgärder på socialpolitisk nivå. Att inte beakta dessa åtgärder skulle, på samma sätt som att inte beakta miljöåtgärder, kanske köpa våra politiker tid men det skulle leda oss in i en återvändsgränd ur miljösynpunkt.

Dessutom försöker extremhögern inför det kommande valet dra nytta av missnöjet och har i viss utsträckning lyckats med att styra om protesterna till att handla om målen för hållbar utveckling, den gröna given och Agenda 2030.