Av Maria Nikolopoulou

Några dagar innan vi firar Internationella kvinnodagen och i väntan på den 69:e sessionen i FN:s kvinnokommission i New York är detta ett bra tillfälle att reflektera över och utvärdera resultaten när det gäller jämställdhet. Det är också rätt tidpunkt att blicka mot framtiden och fortsätta att bana väg framåt.

När det gäller den rättsliga ramen noterar vi förbättringar: Fler kvinnor är aktiva på arbetsmarknaden, och de tjänar mer, uppnår högre utbildningsnivåer, är bättre representerade i politiken och innehar fler maktpositioner. Framstegen har dock varit långsamma och ojämna mellan medlemsstaterna.

Men så länge strukturella ojämlikheter, könsstereotyper och bakslag mot kvinnors rättigheter kvarstår kommer kvinnor att fortsätta att vara underrepresenterade i det offentliga rummet, i politiken och i STEM-utbildningen, utsättas för våld både online och offline och sakna tillgång till resurser och kapital för entreprenörskap. De kommer också att i högre grad drabbas av tidsfattigdom och ekonomisk fattigdom, och löne- och pensionsklyftorna kommer att ta alltför många år att överbrygga.

För att gå framåt krävs utbildning, finansiering och engagemang. Vi behöver resurser för att öka kvinnors kompetens för den digitala och den gröna rättvisa omställningen, finansiera nationella handlingsplaner för att bekämpa våld mot kvinnor och tillhandahålla utbildning för all personal som arbetar med personer som överlevt våld.

Vi måste finansiera entreprenörsprojekt och skapa ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och högkvalitativa barn- och äldreomsorgstjänster för att lyfta bördan av obetalt omsorgsansvar från kvinnornas axlar. Dessutom behöver vi ett starkt engagemang för att skapa trygga platser, involvera fler kvinnor i lokala fullmäktigeförsamlingar, nationella parlament och Europaparlamentet samt sörja för deras aktiva deltagande i fredlig konfliktlösning och fredsbyggande processer, samtidigt som vi även främjar könsinkluderande metoder inom ramen för dessa insatser.

Utöver detta skulle en bred EU-strategi för Agenda 2030 hjälpa oss att mycket snabbare göra jämställdhet till en central del av vår politik. Målen för hållbar utveckling bör hanteras som en helhet, inte vart för sig.

I EU är framstegen ”goda”. Men de är inte tillräckligt goda för de män, kvinnor och flickor i EU som kämpar för faktisk jämställdhet under de kommande åren. Vår roll som det civila samhället är att öka trycket på beslutsfattarna att nå snabba framsteg.