EU måste stå emot lockropen om avreglering, eftersom det bara skulle skapa osäkerhet för företagen, försvaga den hållbarhetsdrivna konkurrenskraften och försämra medborgarnas välbefinnande och förtroende. Det säger Danny Jacobs, generaldirektör för det flamländska miljönätverket Bond Beter Leefmilieu (BBL). Han redogör för de icke-statliga miljöorganisationernas oro över EU:s senaste förslag om att förenkla lagstiftningen, som de fruktar kan åsidosätta de viktiga ambitionerna i den europeiska gröna given.

Kan du kommentera kommissionens senaste initiativ om avreglering, såsom konkurrenskraftskompassen och omnibuspaketet?

Kommissionen har lagt fram en ekonomiskt driven agenda för avreglering och förenkling som riskerar att sätta svårvunna miljömässiga, sociala och ekonomiska framsteg på spel. Detta spänningsförhållande mellan anpassning och bevarande av EU:s regelverk gör det svårt för EU att hålla en stadig kurs.

Kommissionens konkurrenskraftskompass, som lades fram i slutet av januari, återspeglar företagens oro över energikostnader och ekonomiska utmaningar, men åsidosätter viktiga prioriteringar såsom nollförorening och medborgarnas välbefinnande, och misslyckas med att styra EU:s ekonomi mot en ren, välmående och cirkulär framtid. Kompassen riskerar att leda EU på avvägar. Att främja en konkurrenskraftig utfasning av fossila bränslen utan att integrera sociala och miljömässiga mål undergräver EU-institutionernas själva syfte: att tjäna och värna det allmänna bästa.

Det som oroar det civila samhällets organisationer är det riskfyllda förenklingsmålet på 25 % i kompassen. En rationalisering av lagstiftningen är välkommen, men förenklingar utan grundliga bedömningar skulle kunna undergräva det viktiga hälso-, social- och miljöskyddet. Det är inte lagstiftning som hindrar företagsinnovation, utan snarare bristen på tydliga regler. Ytterligare avreglering skulle bara skapa ett klimat av osäkerhet som missgynnar pionjärerna – de företag som tar ledningen – samtidigt som framsteg och hållbarhet äventyras.

Vi befarar också att denna strävan efter förenkling kommer att ske på bekostnad av miljömässiga och sociala mål. Direktivet om företagens hållbarhetsrapportering, direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och EU:s taxonomi har många brister och har inte gått så långt som de kunde ha. Att försvaga dem ytterligare från en redan låg utgångspunkt skulle göra dessa direktiv meningslösa.

Ett annat konkret exempel visar vad som händer just nu.  Flandern har ställts inför ett enormt PFAS-problem de senaste åren: en stor del av vårt territorium är förorenat med dessa kemikalier, och hundratusentals medborgare påverkas. En begränsning eller ett förbud enligt kemikalielagstiftningen (Reach) ses som det effektivaste verktyget för att begränsa riskerna med ämnen, såsom PFAS, som används både i industriprocesser och i produkter (blandningar och varor). Om kommissionen inte längre skulle trycka på betydelsen av en sträng Reach-lagstiftning skulle det öka risken för exponering för farliga kemikalier som är skadliga för folkhälsan. Företagen skulle inte i lika hög grad behöva söka säkra alternativ, vilket skulle hämma innovation inom hållbar kemi. Miljöföroreningarna kan komma att öka eftersom mindre stränga regler leder till mer farliga utsläpp och avfall. Konsumenterna skulle löpa större risk eftersom produkterna inte kontrolleras lika noggrant med avseende på giftiga ämnen. Detta skulle kunna leda till att europeiska företag halkar efter i den globala omställningen till säkrare och miljövänligare produkter och förlorar marknadsandelar till konkurrenter som anammar framtidssäkrade innovationer.

Hur hoppfull är du om den gröna givens öde mot bakgrund av kommissionens nyligen aviserade kurs med sikte på att stimulera den europeiska ekonomin?

Kommissionens arbetsprogram för 2025 innehåller både löften och risker. Dess åtaganden om utfasning av fossila bränslen och energi till överkomliga priser signalerar en potentiell väg mot ett renare och mer resilient EU, men de centrala ambitionerna i den europeiska gröna given riskerar att åsidosättas. Farhågorna växer när det gäller den föreslagna omnibusförordningen, som skulle kunna fungera som en bakdörr för avreglering av företagens ansvar med ”förenkling” som förevändning. Den senaste tidens utveckling visar att förenkling alltför ofta används för att försvaga viktiga skyddsåtgärder, från kemikalielagstiftning till jordbruk. Den förhastade reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i mars 2024, där gröna skyddsåtgärder avskaffades, är ett tydligt exempel. Nu riskerar den sedan länge emotsedda översynen av Reach, som en gång utformades som ett verktyg för att skydda folkhälsan och miljön, att ompaketeras som en ”förenklingsåtgärd” för att lätta på reglerna för industrin.

För bara några månader sedan lovade kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att hålla kursen beträffande alla mål i den europeiska gröna given. Ändå säger det nuvarande arbetsprogrammet något annat genom att just de mål där åtgärder brådskar mest – särskilt nollföroreningsambitionen – nedprioriteras.

Anser du att den föreslagna avregleringen skulle kunna inverka negativt på hållbarheten och de framsteg som hittills gjorts?

EU måste stå emot lockropen om avreglering, som bara skulle undergräva den rättsliga säkerheten och förutsägbarheten för företagen, försvaga den långsiktiga hållbarhetsstyrda konkurrenskraften och urholka medborgarnas välbefinnande och förtroende.

EU måste se till att minskad byråkrati inte innebär försämrat miljö- och folkhälsoskydd. Ett smart genomförande bör stärka, inte undergräva, den europeiska gröna given. Att försvaga viktiga miljömässiga och sociala skyddsåtgärder med minskad byråkrati som förevändning är inte en strategi för ekonomisk styrka. Det är ett vårdslöst steg bakåt som undergräver just de regler som syftar till att framtidssäkra vår ekonomi. Allt detta ökar den alarmerande risken för att ett årtionde av framsteg i fråga om hållbarhet tillintetgörs.

Samtidigt utsätts det civila samhället för allt större tryck i hela EU, med restriktiva lagar om utländska agenter, nedslagna protester och minskad finansiering, vilket hotar de grundläggande rättigheterna. Det europeiska demokratiförsvaret och EU:s kommande strategi för det civila samhället måste omfatta mer än bara symboliska åtaganden – de måste tillhandahålla rättsligt skydd, hållbar finansiering och en strukturerad civil dialog med EU-institutionerna. Kommissionen måste i sitt arbetsprogram prioritera skyddet av demokratin genom att stärka det civila samhället. Utan ett oberoende civilt samhälle med tillräckliga resurser är själva den europeiska demokratin hotad.

Danny Jacobs är generaldirektör för Bond Beter Leefmilieu – BBL (en sammanslutning av 135 icke-statliga miljöorganisationer i den belgiska regionen Flandern) och belgisk företrädare i Europeiska miljökontoret (Europas största nätverk av miljöorganisationer på gräsrotsnivå, som företräder omkring 30 miljoner enskilda medlemmar och anhängare).