Under det senaste året har konkurrenskraften prioriterats allt högre i EU:s politik och ingen kan bortse från konkurrenskraftens betydelse för EU:s framtid.
Konkurrenskraften var ett centralt tema i kommissionsordförande Ursula von der Leyens årliga tal om tillståndet i unionen inför Europaparlamentet i september förra året, då hon lovade att göra vad som krävs för att värna EU:s konkurrensfördelar.
Näringslivet inom EU har svårt att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Regleringen av viktiga sektorer är strängare i EU än hos våra konkurrenter USA och Kina. Investeringarna i forskning och utveckling inom EU är lägre och den fysiska och digitala infrastrukturen hämmar handel och ekonomisk tillväxt. Dessa utmaningar är välkända och har dokumenterats i flera studier.
Ursula von der Leyen har också gett den tidigare chefen för Europeiska centralbanken, Mario Draghi, i uppdrag att ta fram konkreta förslag på hur EU:s konkurrenskraft kan stärkas. Detta är positivt. Det räcker dock inte med goda förslag, utan det måste också finnas en politisk vilja och möjlighet att förverkliga dem.
EU har föresatt sig att stärka unionens resiliens och inflytande i världen, men samtidigt försvagas den konkurrenskraft som krävs för att uppnå detta mål. EU:s andel av världsekonomin förväntas minska konstant från nästan 15 % till endast 9 % år 2050.
Det är därför mycket viktigt att stärka EU:s produktivitet och konkurrenskraft. I detta syfte måste EU anta en konkurrenskraftsagenda som i samklang med principerna för den inre marknaden och den sociala marknadsekonomin är framtidsorienterad samt bygger på tydliga definitioner och på samordning. Konkurrenskraftsagendan bör även främja välstånd för företagen och arbetstagarna och förbättra deras möjligheter att vara innovativa, investera, bedriva handel och konkurrera på den globala marknaden för det allmännas bästa och för att driva på omställningen i riktning mot klimatneutralitet. Detta är inte bara viktigt för att säkra framtidens välstånd, innovation, investeringar, handel och tillväxt, utan också för att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och höja levnadsstandarden.
Det är därför som näringslivet inom EU har tydliga förväntningar på denna nya dynamik och krav på att återställa konkurrenskraften inom en bredare ekonomisk och samhällelig långsiktig ram.
EESK har kartlagt de faktorer och de aktörer som påverkar konkurrenskraften och produktiviteten på lång sikt och som måste betraktas ur ett helhetsperspektiv. Vi har arbetat med ekosystemen för konkurrenskraft med ambitionen att förklara för kommissionen vilka indikatorer som bör förbättras eller kompletteras ytterligare.
En landsbaserad strategi för att bedöma problemen och hur de ska lösas tycks vara en viktig aspekt som kommissionen inte beaktar i tillräcklig utsträckning i sina två meddelanden om EU:s långsiktiga konkurrenskraft.
På ett mer övergripande plan har kommissionen listat 17 nyckeltal som ska utvärderas årligen med avseende på de nio dimensioner av konkurrenskraft som fastställts. Men medlemsstaterna måste också respektera dessa faktorer till fullo samtidigt som kommissionen måste ha lämpliga verkställighetsmedel för att ålägga medlemsstaterna att respektera faktorerna. Detta är vad vi efterfrågar.
Följande faktorer står högst upp på listan:
- Tillgång till finansiering, till en rimlig kostnad men utan att framtida generationer missgynnas.
- Fler investeringar i offentliga tjänster och kritisk infrastruktur samt bättre mätningar av dessa investeringar. Vi föreslår sex utvärderingsparametrar i detta avseende.
- I fråga om forskning och innovation krävs ökat samarbete, såväl offentligt och privat som regionalt och globalt.
- I fråga om datanät och energi är säkerhet, pris och klimatneutralitet de främsta ledorden.
- När det handlar om cirkularitet behöver EU:s roll inte längre påvisas, men vi måste se till att det råder lika villkor för samtliga aktörer.
- EU:s rättsliga ram för digitalisering är en föregångare, bland annat i fråga om konnektivitet, AI och data. Här måste vi hitta en balans mellan de aspekter som påverkar människan och de löften som den digitala tekniken ger.
- Utbildningen måste utformas för att möta de demografiska och sociologiska utmaningarna.
- Och slutligen, när det gäller EU:s strategiska oberoende och handel, är det våra beroenden som är våra svagheter. Företagen måste omorganisera sig och EU måste tillhandahålla en stödjande ram för att möta denna utmaning.
När det slutligen gäller den inre marknaden upprepar vi med bestämdhet att medlemsstaterna måste följa reglerna i unionens regelverk och fördragens principer. Inga fler hinder, men verklig kontroll. Det krävs en politisk vilja hos medlemsstaternas regeringar att genomföra de förslag som de förhandlar om i Bryssel. Kommissionen måste få till stånd ett samarbete mellan samtliga generaldirektorat och inte se problemen som isolerade företeelser, vilket bara bidrar till ökad inkonsekvens. Det är detta vi behöver.
Vi kan aldrig säga det tillräckligt många gånger.
Och låt oss i detta sammanhang förlita oss på Bryssel när det gäller resultaten av konkurrenskraftskontrollerna och användningen av regionala industrikluster på nationell nivå. Verktygen finns där, så låt oss använda dem.
Läs mindre